Bantning hjälper kanske inte dig med fetma - ny forskning visar att gener gör det svårare för vissa att gå ner i vikt

Ny studie
En ny studie på apor visar att det är generna som avgör om du kommer att bli fet eller inte.
Feta människor kan förvisso bli smalare av bantning och motion men direkt man börjar äta igen så är det generna som styr din vikt.

Den amerikanska forskaren Barbara Hansen har i över 20 år studerat matvanor och bantning hos 300 friska, unga rhesusapor.Hon satte bland annat aporna på bantningskur. Aporna gick ner i vikt och blodtryck och blodsockermängderna sänktes. Men när aporna fick börja äta vanligt igen kom skillnaderna fram.

Vissa ökade inte alls särskilt mycket i vikt, medan andras fetma kom tillbaka. Samma skillnad märktes bland de apor som sattes på exakt samma kost. Vissa behöll sin vikt medan andra gick upp. – Utvecklingen av fetma berodde alltså inte på hur mycket vederbörande åt, utan är genetiskt betingat, säger Barbara Hansen, till Svenska Dagbladet.

Här nedan följer Svenska Dagbladets artikel om ämnet:

Gener kan styra hur fet du blir
Att försöka bli smal är en evig plåga för överviktiga, och kräver ett liv i halvsvält och hunger. Fetma styrs av gener och är i grunden omöjlig att påverka med bantning och motion. Den kontroversiella slutsatsen drar en amerikansk forskare, som studerat effekterna av olika matvanor på apor.
I över 20 år har Barbara Hansen använt upp till 300 friska, unga rhesusapor - en art som används mycket inom medicinsk forskning - för att studera hur matvanor och förändringar av kaloriintag påverkar djurens vikt och känslighet för att bli överviktiga.
Det är en, kanske något udda, men viktig del av den växande fetmaforskningen om bland annat vilka som är de bästa metoderna för att gå ner i vikt.

Kontroversiella slutsatser
Barbara Hansens slutsatser är kontroversiella och möttes med skepsis när hon presenterade dem vid den pågående vetenskapskonferensen AAAS i St Louis i USA. Samtidigt kan de ge många överviktiga, som ständigt misslyckas med bantning och att hålla nere vikten, moralisk upprättelse och tröst.

Bland annat har hon satt aporna på bantningskur där andelen kalorier per dag dragits ner med mellan 25 och 50 procent. Effekten blev att aporna gick ner i vikt och att vissa hälsoparameterar som blodfetter, blodtryck, blodsocker och insulinnivåer påverkades i positiv riktning. Det fanns också tecken på att medellivslängden ökade.

När djuren fick börja äta som de ville igen gick de upp i vikt i olika omfattning.- Det spelade ingen roll om de stått på lågkalorikosten i två månader eller två år. Effekten var densamma med eller utan bantning, säger Barbara Hansen, som är verksam vid universitet i Tampa i Florida.

Andra försök
I andra försök fick aporna identisk kost. Vissa förblev smala, andra ökade i vikt i olika grad, varav en del fick typ 2-diabetes.
- Utvecklingen av fetma berodde alltså inte på hur mycket vederbörande åt, utan är genetiskt betingat, säger Barbara Hansen.
Vad som styr dessa skillnader är inte känt, men sannolikt medför flera genetiska förändringar att vissa människor har en metabolism som orsakar viktökning, för vissa mer och för andra mindre. Mer
lyckligt lottade kan däremot äta samma mängd mat utan att öka i vikt.
Barbara Hansen menar att låg vikt har ett synnerligen högt pris för genetiskt sårbara människor.
- Vissa kan hålla sig till en lågkalorikost under stora uppoffringar. Men flertalet klarar inte det. Därför misslyckas de allra flesta med sin jojo-bantning vare sig det gäller kostomläggning eller motion.
De få längre studier som finns av olika bantningsmetoder ger samma nedslående besked, slår hon fast. Människor kan gå ner i vikt men få förmår behålla den lägre vikten.
Hon menar också att det finns en naturlig metabolisk utveckling, där människor ökar successivt i vikt med tilltagande ålder.
Vid symposiet på AAAS-mötet sade hon sig ha försökt hitta faktorer i miljön som överviktiga skulle kunna ha hjälp av att förändra.
- Men jag har inte kommit på någonting. Fördelen med våra apförsök är att miljön är helt oförändrad. Vi kan styra vad våra djur äter, utan annan påverkan.
Hennes råd är ändå att personer med känd ärftlig, ökad risk
för fetma och för fetmarelaterade sjukdomar som diabetes bör göra vad de kan för att minska i vikt.

Professor Claude Marcus, överläkare vid Rikscentrum för överviktiga barn vid Karolinska universitetssjukhuset, är inte förvånad över resultatet av studien.
- Alla människor kan gå ner i vikt, men uppoffringen och plågan är mycket större för vissa. Men det innebär inte att det är mindre viktigt för dem med bantning, det är bekymret.
Han tror att läkemedel mot fetma kan vara en hjälp.
- Även om man kan tycka att det känns konstigt att behandla en livsstilssjukdom med läkemedel ska man inte glömma precis det den här studien visar, att det finns dem som har genetiska belastningar som gör det väldigt svårt att gå ner i vikt annat än med hjälp av läkemedel eller fetmakirurgi.

Källa: Artikeln kommer från om Svenska Dagbladet 2006-02-20.